För mer än 50 år sedan enades fack och arbetsgivare om att de särskilda, låga kvinnolönerna skulle bort ur kollektivavtalen. Men förhoppningen att det skulle leda till likvärdiga löner har inte infriats.

Minskningen av lönegapet mellan könen går i snigelfart trots en nästan samstämmig kör av fack, politiker, arbetsgivare och allmänhet som anser att löneskillnaderna mellan könen är orimliga.

Varför går det så långsamt? Finns en verklig vilja bakom orden? Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg har frågat fackliga företrädare och medlemmar, arbetsgivare och myndighetschefer. En av slutsatserna är att det kanske är dags för ett nytt, epokgörande avtal där frågan om kvinnolöner blir en central punkt i en kommande pakt – eller varför inte i ett nytt huvudavtal? En sådan överenskommelse skulle bli historisk och markera den verkliga vändpunkten då kvinnors arbete värderas lika mycket som mäns.