I tio nyskrivna reportage och essäer skildrar en rad författare, journalister och forskare socialtjänstlagen, det sociala arbetet och samhällsproblemen.

När socialtjänstlagen infördes 1982 var målet att täppa till de sista hålen i välfärdsbygget. Socialtjänsten skulle ta ”det yttersta ansvaret”, främja trygghet och ”jämlikhet i levnadsvillkor”. Många trodde att fattigdomen skulle försvinna och de sociala problemen minska. Men hur blev det egentligen?

I tio nyskrivna reportage och essäer skildrar en rad författare, journalister och forskare socialtjänstlagen, det sociala arbetet och samhällsproblemen. Bakgrunden är att regeringen har aviserat en statlig utredning som ska se över lagstiftningen. Är socialtjänstlagen otidsenlig och bristfällig, eller ligger problemet i tillämpningen? Vad beror socialtjänstens kris på? Hur ser utmaningarna ut och vilka värderingar ska prägla det sociala arbetet? Vem ska egentligen ta det yttersta ansvaret?